foto: Erik Dahl
Hej altar!
Kan ni berätta lite om vad som kännetecknar en riktigt bra altstämma?
En stabil och köttig altstämma tar stort ansvar för tonen F, för det mesta. En bra alt har också ett stort omfång och kan tuta både på höjden och brassa på nere i garaget. I SJVE klarar vi alt detta!
Vad är då altarnas sjungna favoritparti alla kategorier?
Svårt! Det finns såklart en del att välja på, men vårt kändaste solo – inledningen i Kung Liljekonvalje (Wikander) är svårslaget, särskilt med just SJVEs andraaltar. En stark konkurrens skulle kunna vara det mesta i Rheinbergers Abendlied, eller smäktande Bogoroditse Devo (Rachmaninov) och då SÄRSKILT takterna 13-23. Ja, listan är oändlig!
Om ni fick bjuda på ett minne från er tid i SJVE, vad skulle ni välja?
Altarna tog ett enormt ansvar att repa in Bachs ”wohin-sats” Eilt ihr angefochtnen seelen (ur Johannespassionen), som går i ett rasande tempo. Första stämrepet lät och kändes ungefär som om en hord trimmade mopeder varvade en grupp åskådare ute på en Formel 1 bana. Konserten däremot gick strålande och alla altarna kunde med gott samvete fira i baren!
