foto: Frida Rönnblom
Hej basar!
Vad skulle ni vilja berätta om er roll i kören?
Vår roll i kören består oftast i att sjunga de lägsta tonerna i notbilden. Vi försöker att göra det så bra som möjligt och sjunga vårt vackraste. Ibland blir vi nöjda, ibland inte. Vi gör annat också, men detta är absolut minimum.
Om ni fick ge exempel på när det låter extra bra om just er basar, vad skulle publiken få höra då?
Vi har ett par riktigt vassa strofer under The Dream of Gerontius (Elgar). Perfekt läge och även alla ”låtsasbasar” som egentligen är baritoner kunde brassa på bra! Generellt gillar alla sångare i St Jacobs vokalensemble att sjunga helst jättestarkt alltid, och en annan favorit är från Rachmaninovs Bogoroditse Devo i partiet: ”JAAAKO SPAAAASAROOODILA” (1:35) efter mezzopiano-delen. Förra året sjöng vi också väldigt bra i Katzenjammers God’s Great Dust Storm. (arr Dahlgren)
Om ni fick välja ett körminne som kännetecknar hur det är att sjunga i SJVE, vad blev det då?
Vi minns en gång när någon kanske glömde att han hade ansvar för att fixa fika till repet. Det blev tokigt men lite roligt! Och framförallt gick det att lösa – för alla som sjunger i svensk kör VET hur livsviktigt det är med fika, och visste man inte det fick man lära sig det då! ☕️
